År 2020 börjar kanske kännas gammalt, men kan inte låta bli att reflektera över ”Annual Report – Projekt State of Project Management” ifrån Wellingtone. Rapporten kan sammanfattas i några korta punkter – och situationen känns kanske igen från Din organisation också:

• Den största utmaningen är; ”Att det körs för många projekt” och de flesta ser att det ökar framöver.
• Man lägger absolut mest tid på; ”Project Status Reporting”
• Och absolut minst tid på ”I efterhand utvärdera nyttan med projekten”

Det här kan man fundera på? Känns som ganska naturligt att det mängden projekt samverkar med hur mycket tid man måste lägga ned på status rapportering. Men om man inte vet vilken nytta man får av av att utvärdera nyttan med projekten så vad är då vitsen med att rapportera på dem och kanske i förlängningen att arbeta med projekten?

Eller är det så att projekt är (sedan år tillbaka) sättet som organisationer bedriver verksamheten? IT-system och rationaliseringar har gjort att de mekaniska administrativa arbetena har försvunnit och medarbetare mer kompententa och mer motiverade att utföra ”avancerade” uppgifter. Och då är projekt formen en bra lösning där kreativitet och energi får utlopp.

Eller är det så att organisationer utför alltför många, enkla projekt och inte orkar kraftsamla kring stora banbrytande projekt – just eftersom alla är så upptagna med de många små projekten.

Något absolut och korrekt svar är kanske svår att få – men det är därför som Planario intresserar sig för Portföljstyrning. Tänk om vi kan få överblicken över projekten, tänk om vi kan förenkla och snabba upp tiden för Status Rapporting – skulle vi inte då ha tagit ett steg framåt?